Kan man bli ngt annat när man tittar tillbaka på bilder, min mage vart tog den nu vägen då!? Jag har letat men just när jag vaknar upp så ligger innehållet i min famn och jag blir sentimental för fan.Jag gråter en skvätt sen går jag vidare, han är här nu förstå det men det går inte alltid att förstå det.
Snart 7 veckor har gått och han växer, ler och skrattar snart och jollrar.
Detta är mitt liv just nu och jag är fast i en bubbla där huvudpersonen är en bebis och jag är helt såld i honom och jag kanske glömmer allt och alla andra eller kanske mig själv, jag vet inte allt går så fort, jag gråter en skvätt till och går sen vidare igen och är helt jävla sentimental. Är lycklig ja det är jag för att jag har de människor jag har i mitt liv, de som förstår mig och som vet vad de ska säga för att få mig att le, le igen åt det som är vackert och som betyder ngt för mig.
Vet vad jag vill, vet vad jag prioriterar här i livet.
Jag älskar detta livet men vart kommer jag själv in?
Det får vi ta sen antar jag för just nu är jag helt såld, såld i en bebispojk!!
-MLE-
2 kommentarer:
Ett barn rör om bitarna i pusslet och det tar lite tid innan man får alla att falla på plats igen, men det får man. Tids nog har du hittat "din" plats och tillsammans har ni ett underbart perfekt pussel!
Det är precis som det ska vara!!!! Nu är det Helmer som kommer i första hand, men glöm inte att göra vuxensaker ibland!!!
Skicka en kommentar